|
|
|
|
#1
2014-10-20, 13:02
|
||||
|
||||
Sv: Järnhandeln i Katapola
Kari, Janne - Jag var inne på O Choreftis i Tholaria nu i september och minns inte att jag reagerade på att där såg annorlunda ut än tidigare. Så där hade nog inte hänt något.
Det är ett märkligt ställe som jag inte bara har goda erfarenheter av. Men en rolig grej som jag fnissade åt nu senast var att de hade klätt in en av grenarna i det stora trädet intill med flera varv tjockt skumgummi - uppenbarligen för att grenen är så låg att man annars riskerar dra skallen i den när man lämnar stället. Medan jag satt och käkade filosoferade jag över varför man inte sågat av den, eller att gästerna helt enkelt inte lärt sig att se upp för grenen, det gick ju inte att missa den. Sedan lämnade jag stället - och drog skallen i skumgummit  
|
|
#3
2014-10-20, 18:21
|
|||
|
|||
|
Sv: Järnhandeln i Katapola
Citat:
 ...du har då så roliga historier.. tack för den! Höll på att sätta vinet i vrångstrupen när jag började läsa.. .Sunny, på sista tavernabesöket på Naxos för i år.. BUT I will come back soon.. 
|
|
#4
2014-10-20, 18:59
|
||||
|
||||
|
Sv: Järnhandeln i Katapola
Citat:
 Citat:
Jag såg skumgummiträdet i somras. Undrade också en del.
|
|
#5
2014-10-20, 19:07
|
|||
|
|||
|
Sv: Järnhandeln i Katapola
Citat:
 .fast jag är mer fokuserad på att sätta mig vid en taverna och njuta än att gå in i butiker.
|
|
#6
2014-10-20, 19:12
|
||||
|
||||
|
Sv: Järnhandeln i Katapola
Citat:
|
|
#8
2014-10-20, 20:37
|
||||
|
||||
|
Sv: Järnhandeln i Katapola
Citat:
Tanten är barsk som tusan. Men det behöver man heller inte hänga upp sig på. Vill man ha "lokalfärg" är det ett mysigt ställe ändå. Nu senast såg jag t ex hur matvaruinköpen går till i grannskapet. Först kom en gammal man, gick in och kom snabbt ut igen med en välfylld plastkassen i handen. Sedan kom en liten kille, gick in och kom även han snabbt ut igen - med en välfylld plastkasse. Så antagligen ringer frun i huset till affären, talar om vad hon ska ha, varorna packas - och sedan skickas maken eller sonen att hämta dem Det lite obehagliga minnet är för flera år sedan, när jag lyckades tajma mitt besök med stammisarna. Det brukar vara himla mysigt. De sitter och pratar, tanten som äger stället kan sitta och sprita ärter, ett par gubbar spelar kanske tavli. Men den gången liksom tystnade de när jag beställt mitt kaffe och tittade på mig, avvaktande. En av männen reste sig och kom fram till bord, han stod och tittade ner på mig och frågade avmätt varifrån jag kom, om jag varit på ön förut, om jag var på semester osv - alltså de vanliga frågorna. Men han frågade liksom inte vänligt nyfiket, han var hela tiden väldigt allvarlig och stirrade stint på mig. Det kändes som att jag var utsatt för nåt test, jag vet bara inte av vad. Men tydligen klarade jag testet för han gick till slut tillbaka till sitt bord och folk släppte uppmärksamheten på mig. Det kändes oerhört knepigt och jag har inte varit med om det vare sig förr eller senare. Jag har aldrig förstått vad det handlade om. Citat:
|
|
#9
2014-10-20, 21:23
|
||||
|
||||
|
Sv: Järnhandeln i Katapola
Citat:
 Svarade du på hans frågor?
|
|
#10
2014-10-20, 22:38
|
||||
|
||||
|
Sv: Järnhandeln i Katapola
Citat:
Han har i alla fall ett par fina kängor att sälja, Nisyros-mannen Och den indiska bilden ser ut ungefär som min balkongutsikt i Goa.
|
|
#11
2014-10-20, 22:44
|
||||
|
||||
|
Sv: Järnhandeln i Katapola
Citat:
- det er utrolig at den fortsatt ser ut som før, men kult a t den gjør det 
|
 |
|
|
Hybrid-visning
