|
|
|
|
#1
2021-04-22, 13:58
|
||||
|
||||
Sv: Ensamresa för själen
Min själ längtar också till Tilos.
Annas balkong med en kopp kaffe och en bok Georgios på torget för ett glas ouzo Armenon för deras goda mat och så naturligtvis kapellet. Janne, våra själar kanske ses där  Ulla 
|
|
#3
2021-04-23, 07:47
|
||||
|
||||
|
Sv: Ensamresa för själen
Jag skulle åka till Kefalonia, för där har jag aldrig varit. Eller ja, det har jag faktiskt. Färjan från Ithaca till Lefkas, hade ett stopp i Fiskardo på Kefalonia och då gick jag av på kajen en stund. Bara för att kunna säga att jag "varit på Kefalonia".
 Men. Det är en ö som ständigt liggger högt på vill-till-listan, men som alltid av någon märklig anledning aldrig lyckas ta sig till final. Men jag längtar...  /Netwolf
|
|
#4
2021-04-23, 19:52
|
||||
|
||||
|
Sv: Ensamresa för själen
När Janne skriver Tilos, känner jag att själen aldrig lämnat ön. Ser framför mig hur jag fotograferar guldskimrande trollsländor uppe vid Agios Ioannis medan min man tålmodigt väntar på att få syn på någon blåtrast eller bergshöna.
På kvällen promenerar vi sen längs strandpromenaden bort mot torget och fram till Omonia. När ägaren får syn på oss håller han upp två fingrar, vilket visar att det inte är första gången vi beställer två ouzo. Just nu planerar jag en själslig tur till Kastellorizo ...
|
|
#5
2021-04-23, 20:05
|
||||
|
||||
|
Sv: Ensamresa för själen
Min själsliga resa går till Folegandros ikväll
Om det inte varit som det är i världen nu så hade vi just nu suttit ute i 19 graders värme och ätit på en av de få tavernorna som var öppna Man längtar så det gör ont!!! Det positiva är att jag fick min första vaccinationsspruta för en vecka sedan och min man får sin på onsdag Kanske kanske vi kan få tag i en resa i september... Drömma kostar ingenting 😉 //maji 
|
|
#6
2021-04-23, 23:54
|
||||
|
||||
|
Sv: Ensamresa för själen
Ahhh så härligt det är att få läsa om när ni ger själen en chans att dra ut på en ensamresa!!!!
Tänk så härligt det är för alla oss som har fått smaka på Grekland och låtit det sätta spår i vår själ. Det får mig att tänka på den där synen som vi alla någonstans har sett. Stora massiva ytor av asfalt eller betong. Lite varstans ser vi sprickor. Upp ur sprickorna kryper små gröna skott. På en del av dem sticker det fram en liten gul blomma. Finns inte en chans att det går att stänga in den där växtkraften! Den bryter igenom allt!!! Precis så är det med vår längtan till Grekland! Den går inte att stänga inne! Lång och seg pandemi. Långa tider av sorg och längtan. Men förr eller senare så bryter det fram!!!! Hoppet!!! Visst, så klart har det varit segt länge. Visst är det en bit kvar. Men jag har sett många sprickor i betongen nu! Och ett och annat grönt skott också som sticker upp. Häng i bara! Den som tror att det går att stänga inne växtkraften har fel! Snart så ....... ...... och tills dess är det så skönt att släppa iväg själen på en ensamresa! Min själ dräller med hjälp av en e-guide omkring i Pothia f n. Har aldrig varit på Kalymnos. Men min själ säger att jag skulle gilla Pothia. Lite stökigt och rörigt och stimmigt och mycket grekiskt vardagsliv. Tydligen som Aten i miniformat eller Egina stad i maxiformat. Inget krus och inga krusiduller. Inte så mycket turistmässigt tillrättalagt. Kanske bara lite vanligt grekiskt vardagskaos. Av det jag hittills hunnit läsa i e-guiden så tror jag att min själ har rätt. Jag skulle nog trivas i Pothia! Hoppas att ni alla fortsätter att skriva små reserapporter från era själars ensamresor! Masse
|
 |
|
|
Hybrid-visning
