|
|
|
|
#1
2021-09-12, 17:56
|
||||
|
||||
Sv: Pigadia direkt
Tack och lov för resehandboken, annars skulle jag vara totalt dagvill. Nu kan jag i alla fall kolla vilken veckodag det är. Vi gör inte så mycket, njuter mest och umgås med vänner. Vi har i alla fall tagit en dag i Finiki, när vi trodde att solbrännan skulle klara av en dag vid havet. Så fel vi hade … måste hålla mig i skuggan i två dagar efter det och har bytt skinn på näsan trots SPF 50. Men det var underbart att få simma i saltvatten, och vi åt en helt fantastisk lunch på taverna Kokona, Mama Cuisine, en pikiliatallrik med mängder av olika smakbitar. Igår tänkte vi pröva den omskrivna tavernan Pinetree vid Adia, men där var tomt och tyst. En gammal farbror kom stultande uppför backen och sa “no food”, så jag antar att de har stängt för säsongen. Då var det bara att vända om och sätta kurs på Under the Trees. Det var ju lördag, så vedugnen var i full gång, jippii! Vi tog det rätt lugnt. Zucchini sticks, krabbsallad, chicken from the oven och lamb from the oven. Helt gudomlig mat! Loulou finns inte kvar, men Kostas har skaffat en ny liten vovve vid namn Jack. Han låg och sov i ett hörn på damrummet när jag gick dit.
En efter en betar vi av våra gamla favoritrestauranger. Oftast återupplever vi fantastiska rätter, men ibland blir vi besvikna. Vi gick till gyrosstället Apse Svise, för att få äta deras UFO med kycklingfilé, ost, bacon, tomat, sallad och caesardressing, som jag brukar rekommendera. Den fanns inte kvar! I stället hade de tagit fyllningen, bytt filén mot gyros och lagt allt mellan två hårdstekta pitabröd. Serverat med en stor hög av någon slags friterad potatis av hittills okänt slag. Det gick varken att skära eller bita i brödet, så jag skrapade bara av fyllningen och åt den. På andra sidan gatan har ägaren öppnat ett pizza- och pastaställe som han låter frun regera över. De har dock inte anställt mer personal, utan servitörerna måste hålla koll på båda ställena och springa fram och tillbaka över gatan. Mesogeios är alldeles utmärkt, som vanligt. Vi kom dit vid åttatiden en kväll och fick det sista bordet. Efter oss kom folk som fick stå ute på gatan och vänta på lediga bord. Det är väldigt populärt, vilket är välförtjänt. Mezemenyn är lång, och det stora problemet här är att välja bland alla rätterna. Konditoriet Kaniski finns inte längre kvar på hörnet. I stället har det tillkommit ett väldigt flott ställe i grått, Rafael Coffee Brunch Nuts. Ser alldeles för fint ut för oss. Kaniski har fyttat längre in på gatan, vilket är synd. Det var så enkelt att bara slinka in för en fika på vägen hem. Vi tänkte prova det nya latinamerikanska stället, Papagayo. Ja, de har röjt upp i trädgården så miljön är okej, men menyn måste de ha hittat på tv eller nåt … Mest snabbmat som tacos, nachos och burritos, och så en ceviche mitt upp i allting. Inget som kräver någon form av högre kokkonst och vansinniga priser på det. Vi reste oss från bordet och gick därifrån. De har flera timmars happy hour på kvällarna, jag antar att det är där de får sina inkomster. Får se hur länge de överlever. Två gånger har för mig okända män kommit fram och sagt: “”Visst är du Karin som skriver på Kalimera?” Ja, den första kan jag förstå eftersom han bor på samma hotell. Han har bokat Regina eftersom jag brukar skriva om det och att vi brukar bo i rum 46. Den andra kom fram på gatan utanför Agnadi och vi pratade en stund. När vi gick hemåt började jag undra hur det kommer sig. Ser jag ut som en Karin? Jag har inga foton av mig på Kalimera vad jag vet, så därifrån kan de inte känna igen mig. Jag prövade att googla karinafp, men där fanns ingen lösning. I morse kom ett svenskt par ner till frukosten och tittade litet extra på oss, så då började jag fundera igen, men till slut kom kvinnan fram och sa: “Är det inte Fred?” Det visade sig att de hade läst grekiska tillsammans med Fred nån gång för drygt tio år sedan. Och så hade de sett foton av honom på Kalimera, så de förstod att det var jag som var Karin. Mysteriet löst! Det är FRED folk känner igen, och så extrapolerar de …  Så har första veckan passerat, och i morgon ska vi till tandläkaren. Karin 
|
|
#2
2021-09-14, 15:47
|
||||
|
||||
|
Sv: Pigadia direkt
Citat:
 Citat:
Tack för rapport snälla Karin! 
|
|
#5
2021-09-15, 19:13
|
||||
|
||||
|
Sv: Pigadia direkt
Citat:
 Masse
|
|
#6
2021-09-16, 07:49
|
||||
|
||||
|
Sv: Pigadia direkt
Citat:
Nej, det är lugnt. Han har en annan tandläkare. Och det finns några fler att ta av …  Karin
|
|
#7
2021-09-17, 09:54
|
||||
|
||||
|
Sv: Pigadia direkt
Citat:
Det står inte när det börjar gälla.
|
|
#8
2021-09-17, 10:45
|
||||
|
||||
|
Sv: Pigadia direkt
Det märks att det börjar bli höst. En efter en slår tavernorna igen. Vi hade tänkt äta sushi i måndags, men möttes av en skylt som meddelade att från denna veckan har de bara öppet torsdag - lördag och man måste boka bord i förväg. Vi hade ju träffat Stacey på Pelagos kvällen innan, men jag tänkte inte på att säga: “Vi tänkte komma och äta hos dig i morgon!” … nu blev vi ordentligt besvikna, och bestämde oss för Ratatouille i stället, men de hade stängt för säsongen dagen innan.
 Man blir litet vilsen när planer går i stöpet. Vi lät Michelangelo fösa in oss på Acropolis i stället, där jag åt en crispy salmon. Mycket god, men inte direkt någon sushi …  Skolorna har börjat, så i tisdags var Pigadias gator fyllda av barn och ungdomar med ryggsäckar. De kånkade hem läsårets alla skolböcker. Jag visade Evi min Chromebook och sa att det är vad våra elever får. Inte fullt så tung att bära, men jag minns känslan av förväntan när jag själv fick nya skolböcker. Att få bläddra i dem och läsa litet i förväg … den nya tekniken är inte enbart av godo. Vi åkte till favoritstranden Damatria, för att upptäcka att vinterstormarna har fört bort sanden! Nu är det ett brett bälte av hala, stora kullerstenar att försöka passera innan man har kommit så långt ut i vattnet att det går att simma utan att stöta knäna i botten. Så tråkigt! Men tavernan Poseidon därovanför är precis lika bra som förr. Ett underbart ställe att sitta och njuta på. Den här dagen anlände Mikke från Rhodos, och vi slöt upp på Faros vid sju för en ouzaki. Jag vinkade till paret Zappa ute på balkongen och bjöd med dem också. Vilken trevlig kväll vi hade! Massor av prat och skratt (och ouzo) och vi gick inte därifrån förrän strax efter tio, när vi var i stort behov av något att äta. Det blev ett gyrosbesök på Tis Erasmias innan vi gick hem. Igår var det Mikkes födelsedag, men han ville inte göra någon stor grej av det hela. Han kom upp till oss på Regina för en fika på balkongen innan han gav sig iväg för att reparera scootern han har fått låna av Andreas. På kvällen träffades vi hos Nena på Nostimies för en enkel födelsedagsmiddag. Ikväll blir det nog Pelagos igen. Karin
|
|
#10
2021-09-17, 13:44
|
||||
|
||||
|
Sv: Pigadia direkt
Citat:
|
|
#11
2021-09-17, 14:01
|
|||
|
|||
|
Sv: Pigadia direkt
Citat:
Ellers kan det jo bli litt spesielt. Vi får håpe på været, så vi kan kjøre litt rundt ihvertfall. Vi skal bo på Regina, de skal vel ikke stenge ned de også?
|
|
#12
2021-09-17, 16:02
|
||||
|
||||
|
Sv: Pigadia direkt
Citat:
|
|
#13
2021-09-19, 15:29
|
||||
|
||||
|
Sv: Pigadia direkt
Citat:
|
|
#14
2021-09-19, 16:30
|
||||
|
||||
|
Sv: Pigadia direkt
Citat:
|
|
#16
2021-09-20, 10:09
|
||||
|
||||
|
Sv: Pigadia direkt
Citat:
Citat:
|
|
#18
2021-09-20, 13:48
|
||||
|
||||
|
Sv: Pigadia direkt
Citat:
Karin
|
|
#19
2021-10-02, 16:12
|
||||
|
||||
|
Sv: Pigadia direkt
Citat:
Karin
|
|
#20
2021-10-02, 17:15
|
||||
|
||||
|
Sv: Pigadia direkt
Nu har vi varit hemma en vecka och bara hatar hösten. Ett litet ljus i mörkret är att vi kan börja på gymmet på morgnarna, mina gitarrlektioner har kommit igång och kören börjar igen på onsdag. Så har man något att se fram emot.
Den sista veckan på Karpathos blev litet annorlunda. Dels började min dåliga höft att bråka riktigt ordentligt, så vissa dagar hade jag svårt att gå överhuvud taget. Det underliga var att det kändes ingenting när jag simmade, men efteråt kunde det göra fruktansvärt ont. Vi tog bilen till middagsrestaurangerna när vi kunde. Dels började Fred få jobb som måste göras tämligen omgående, så vi kom inte iväg på så många utflykter som vi hade hoppats. Några dagar gick vi inte ens ut på lunch utan antingen tog vi några mackor på rummet eller så ringde vi efter hemkörning. Försökte dock alltid simma mina längder i poolen för att hålla höften igång. En dag när jag hade simmat 40 längder och höften bara skrek, gav jag Fred mitt kort så han kunde ta ut kontanter att betala hotellet med. Han tog bilen för att det skulle gå snabbare och körde ner till banken vid taxitorget och tog ut pengar, körde sedan upp till Ariadne och handlade lunchattiraljer, kom hem och packade upp och skulle ge mig mitt kort tillbaka ... men där fanns inget kort! Så jag måste halta ner till banken och hoppas, hoppas att han bara hade glömt det i maskinen och ingen hade tagit det! Jag fick komma in och förklara saken och de ville se en identifikation, så jag visade mitt körkort. Det gällde inte som ID, utan de måste se mitt pass. Mannen gick i alla fall bort till maskinen och sa att de hade mitt kort därinne, men jag måste visa passet för att få det tillbaka. Suck och puh! Just då kom Mikke förbi, så han och jag satte oss på Tis Erasmias med en kall läsk medan Fred rusade upp till hotellet för att hämta mitt pass, som låg inlåst i kassaskåpet på rummet. Så småningom kom Fred tillbaka med passet och en minut innan banken stängde blev jag invinkad och kunde få tillbaka mitt kort! Det var helt klart betydligt mer spänning än jag hade behov av ... En middag - minst - på To Ellinikon är obligatorisk. Missa inte den tavernan! Fantastiskt god mat. Deras lever är värd en egen resa, säger Fred. Och så har vi fått en ny favorit på Mesogeios, förrätten som Minás kallar "Grandma´s great balls of fire". Stora keftedes i en riktigt het tomatsås. Mums! Vinterstormarna hade gått illa åt stadsstranden också. Den innersta biten som brukar vara bara sand, bestod nu av sten och grus och det var riktigt svårt att komma både i och ur vattnet. Det brukar ju vara vårt säkra kort när vi vill bada och inte har tid att åka iväg. Hoppas det rättar till sig till nästa gång vi får komma ner. Hösten märktes på flera sätt. På många ställen var vattenmelonerna efter maten utbytta mot vindruvor. Det blåste riktigt kallt, och plasten var nerdragen på de flesta caféerna. I stället för en kall drink blev det varm choklad.  Vi frös på stan på kvällarna. Erfarna septemberresennärer var ordentligt klädda i jackor och långbyxor. Inte vi ... På torsdagen började det som sagt att brinna. Vi såg ljuset från elden över bergskammen i norr på natten, och morgonen efter var hela bergskedjan täckt av röken. Folk var oerhört nervösa, många hade inte sovit på hela natten. Vi åkte till Zephyros Village och fikade med Maria och Andreas (och Mikke, som dök upp efter ett tag) och hela tiden flög helikoptrar och flygplan i skytteltrafik över oss med vatten från bukten. De använde även vatten i sötvattensreservoaren till släckning. På fredagskvällen satt vi på Pelagos med Mikke när brandbilarna från Rhodos körde förbi i en lång rad på väg mot eldarna. Sen var det dags för avresa. På flygplatsen lämnade vi tillbaka bilnyckeln, och då upptäckte Fred att han fortfarande hade hotellnyckeln i fickan ... Men Giannis kom och överlämnade en avresepresent - en liten ouzoflaska och två shotglas - och han lovade att lämna in nyckeln på hotellet. Sen tog vi första skuttet över till Rhodos, där vi skulle tillbringa dagen. Någon hade sagt att det gick att lämna in bagaget där. Det gick inte, visade det sig. "Closed due to Covid" ... och vårt plan skulle inte gå förrän efter midnatt. En hel dag på flygplatsen verkade inte alltför inbjudande. Men då såg jag en lucka med "Welcome to Rhodes" där det satt en kvinna och delade ut turistbroschyrer. Jag berättade om vårt problem och hon gav mig ett visitkort. "Ring dit. Det händer att hon kan ta hand om bagage några timmar." Så det gjorde jag, och det skulle gå bra. Så vi tog en taxi till Paradisi. Där finns en liten barnklädesbutik, och där kunde vi ställa vårt bagage. Hon skulle stänga vid två, men om vi talade om när vi ville hämta väskorna skulle hon komma och låsa upp. "Betala det ni tycker att det är värt!" ... Vi gav henne 20 E för besväret. Det var ju värt hur mycket som helst att slippa tillbringa dagen på flygplatsen.Tog en snabb lunch vid torget i Paradisi och sedan en taxi in till Old Town, där vi tillbringade större delen av dagen med att gå runt, göra av med pengar och fotografera. Framåt kvällen tog vi en taxi tillbaka till Paradisi, hämtade vårt bagage och fortsatte sedan till flygplatsen. Vid midnatt kunde vi borda planet och sen sov vi hela vägen hem. Karin trots allt väldigt nöjd
|
 |
|
|
Hybrid-visning
