|
|
|
|
#1
2022-01-18, 13:28
|
||||
|
||||
Sv: Kreta 2005
Citat:
|
|
#2
2022-01-18, 18:06
|
||||
|
||||
|
Sv: Kreta 2005
Så blev det FREDAG den 13.5.
Och det kunde väl knappast bli värre än dagen innan. Vi började med att gå upp till den gamla fästningen och titta på utsikten över sta´n. Strosade runt och hittade en plast/nylonväska att packa ner våra grejer i som vi skulle förvara på busstationen i Chania. Åt var sin Omelette Special på en servering nere vid den västra stranden och så blev det en eftermiddag i solen med några sköna dopp i havet där sköna dyningar sakta drog in mot land. Den vanliga siestan med fika på balkongen, dusch och tvätt och på kvällen en runda i ett Paleochora, som vi tyckte mer och mer om. Vi hittade en taverna som hade fisk på menyn. Meatbals till förrätt och någon sorts fisk till huvudrätt. Gott, men inte speciellt mättande. Den obligatoriska rakin kom i alla fall in. Lite mer släntrande runt centrum, en glass i glassbaren strax utanför vårt rum och sen var det natti, natti. En ganska händelselös, men skön dag.
|
|
#3
2022-01-18, 18:27
|
||||
|
||||
|
Sv: Kreta 2005
14.5
En lugn och tyst morgon, ingen höna som förde oväsen. Vi började med att kolla upp busstiderna, det var ju lördag, hade vi inte tänkt på. Men det var samma tider alla dagar. Köpte biljetter till kl 12.00. Gick en runda nere i hamnen och tittade på fiskebåtar som kommit in. En massa konstiga fiskar som såldes direkt vid kajen. Bussen gick på utsatt tid och var i stort sett fullsatt. Modern buss med AC och bälten. 13.45, efter en vacker och slingrande väg var vi framme i Chania. Varmt och stökigt. En snabb koll efter tider till Omalosbussen, in med bagaget som skulle förvaras, köpte biljetter till Omalos och kl 14.00 exakt gick bussen och vi var med. Snacka om timing. Vi var 4 passagerare, vi två och två tyska tjejer som också skulle övernatta i Omalos. Utanför Chania låg vidsträckta apelsinodlingar. Efter en halvtimma började stigningen upp mot Omalos. Trollstigen kunde slänga sig i väggen. Smalt och brant och hårnålskurva efter hårnålskurva. Men det gick lugnt och fint och 15.15 var vi framme vid Samaria. Jag hade suttit och försökt få ihop ett berömmande ord på grekiska till chauffören för hans fina körning, men jag kom av mig. Den lugna och fina chauffören visade sig vara en väldigt vresig typ. Varken vi eller tjejerna visste att man skulle kliva av bussen i byn Omalos för att hyra rum. Vi fick en ordentlig utskällning på grekiska, men vi fick i alla fall åka med tillbaka 4 km till byn när han vände för att köra tillbaka till Chania. Vi hyrde rum på hotell Exari (finns fortfarande kvar) för 25 Euro. Vi var dödshungriga, för vi hade inte ätit mer än en halv macka och ett äpple var under hela resan. Hann ju inte äta i Chania. Så det blev en sen lunch på hotellets servering som smakade underbart. Tog en promenad på ca 1 timme och njöt av stillheten. Lite blåsigt men varmt i solen och fågelkvitter och skällor från gätter var allt som bröt tystnaden. Fixade fika på rummet när vi kom tillbaka. Reströtta efter en lång dag blev det en tidig middag med vin i restaurangen innan vi hittade hem till sängarna. Kerstin
|
|
#4
2022-01-19, 07:02
|
||||
|
||||
|
Sv: Kreta 2005
Paleochora i högsäsong är ett gytter av turister. Bättre i mellansäsong, såsom maj månad och bäst i lågsäsong (min åsikt).
Man sätter ut bord och stolar på bägge huvudgatorna, d.v.s. den gatan som går genom byn samt även den gata som går längs klapperstranden, där hamnen finns. Då stängs bägge gatorna av vid 18-tiden för biltrafik samt parkering. Det är hög och trevlig stämning, men lite för mycket för mig. För mig känns det då skönt att sitta på Methexis taverna eller Waters Edge Cafe, med utsikt över Libyska havet. Jag kommer ihåg att när jag kom till Paleochora i juli förra året och i högsösong. Olyckligtvis åkte jag med en flygplatstaxi och inte med Paleochorataxi av misstag. Han fick då stanna vid busstationen för bägge gatorna var stängda för trafik. Jag fick köra slalom mellan bord och stolar med mitt bagage och hade stora svårigheter att komma fram. Det blev inte bättre när jag kom till hamnen. Här hade bilar parkerat hur som helst ända fram till Haris och Waters Edge Cafe, t.o.m. på trottoaren. Jag var fullständigt slut när jag kom fram. Hade jag åkt med mina vänner på Paleochorataxi visste dom att man måste runda hela udden för att komma fram med bil. Så för mig passar lågsäsong bättre! Birgitta.
|
|
#5
2022-01-19, 11:07
|
||||
|
||||
|
Sv: Kreta 2005
Tack Birgitta och Janne för informationen. Vet inte hur mycket turister det var 2005, verkade väldigt lugnt då. Men vi kanske bara hade tur som var där i maj. Föredrar maj och september när vi är i Grekland. Både när det gäller värmen och turistinvasionen.
Kerstin 
|
|
#7
2022-01-19, 18:43
|
||||
|
||||
|
Sv: Kreta 2005
15.5
Stenhårda sängar igen. Gick upp vid åttatiden, åt frukost och handlade lite picnicmat i hotellets restaurang. Så vandrade vi iväg mot Kallergi, en vandringshytta på 1630 m höjd. Vi var ju redan ganska högt uppe, 1200 m. Efter ca 3 km efter "stora vägen" tog en grusväg av upp mot toppen. 4,5 km, ca 1 timmes vandringsväg. Efter ca 1 km kom en tjej i 4-hjulsdriven bil förbi, stannade och undrade om vi ville ha lift upp. Det var varmt och svettigt så vi tackade ja. Om vägen upp till Omalos var brant och krokig så var den här inte bättre. Grusväg, smalt, gropigt och stenigt, men vi kom upp. Uppe på topparna har man flera meter snö på vintrarna och snösmältningen går hårt åt vägen. Men, vilken utsikt man hade där uppe!! Vi såg en lammgam (tror jag) cirkla runt mellan ravinerna. Läste mig till då att det fanns bara 8-10 häckande par i Grekland och alla här på västra Kreta. Där får väl Janne rätta mig om jag har fel, för jag är ingen fågelkännare. Vi stannade en dryg timme och njöt av stillheten och utsikten. Tog oss ner till fots och stannade efter vägen för vår picnic och var tillbaka till hotellet vid 1-tiden för en lätt lunch och siesta. Vi åt get på kvällen, något vi aldrig ätit tidigare. Gott och det är något vi gärna ätit flera gånger efter det i olika former. Vi hade TV på rummet så en amerikansk långfilm textad till grekiska fick avsluta kvällen.
|
|
#8
2022-01-19, 19:05
|
||||
|
||||
|
Sv: Kreta 2005
6.15 ringde väckarklockan. Upp och plåstra om den onda tån, packa färdigt och äta frukost. Köpte med lite matsäck från restaurangen och så fick vi skjuts av värden upp till Xyloskala, där ravinen börjar. 7.30 hade vi köpt biljetter och började vår vandring. Med full packning!! Brant i början men med trappor och ordentliga träräcken. Det var gott om rastplatser och vattenposter. Stenigt och jobbigt bitvis, men däremellan lättvandrad led. Otroliga bergshöjder, man kände sig verkligen liten. Speciellt i "Järnporten" där man nästan kunde nudda bergväggarna med utsträckta armar.
Vi tog en vilopaus med vår matsäck efter ca halva vägen. Skönt att sitta ner en stund. 14.20 passerade vi biljettkontrollen. Man får visa biljetten så att vakterna har koll på att alla kommer ner. Vi hade klarat vandringen med våra ryggsäckar, men visst kändes det i fötter och ben. 15.10 hade vi fått ett rum i Agia Roumeli. Ljust och fräscht precis nere vid stranden, 25 Euro. Efter en dusch, gissa om den satt bra, gick vi ner på tavernan som hyrde ut vårt rum, för en välförtjänt lunch/middag. Spagetti Neapolitana och varsin kall, go´öl. Så gick vi och handlade frukostmat och lite plock till kvällen. En lång, skön fika på vår balkong, lite tvätt och vila. De sista vandrarna kom och åkte med båten mot Chora Sfakia vid 6-tiden och se´n var det nästan folktomt. Vi stornjöt av att få stanna kvar. Slippa åka båt i 1 timme och buss i 2. Vi åt vår lilla enkla måltid på balkongen. Så underbart ljummet och skönt. Havet låg alldeles stilla. När jag läser och skriver det här blir jag ju nästan gråtfärdig av längtan. Kan nästan känna hur det var där i mörkret på balkongen, tystnaden, bara lite svaga ljud från tavernan nedanför, lite grekisk musik och ååååå!!! Kerstin
|
|
#9
2022-01-20, 06:53
|
||||
|
||||
|
Sv: Kreta 2005
"När jag läser och skriver det här blir jag nästan gråtfärdig av längtan"
Vad tror du jag blir då?! Jag hör havets kluckande mot stranden, där jag sitter på min jättebalkong på Paralia Guesthouse om kvällen/natten. Eller jag sitter om aftonen på deras taverna och skrattar åt Nikos (ägaren) skämt och äter en god middag tillsammans med vana vandrare. Och jag längtar nu,,,,, Birgitta
|
|
#11
2022-01-21, 10:23
|
||||
|
||||
|
Sv: Kreta 2005
Citat:
Det finns cirka 500 par lammgam i Europa. Hur många som finns i Grekland vet jag inte. Vi har sett lammgam en enda gång, och det var i Plataniaravinen på Kreta. Vanligast är att man ser gåsgamar.
|
|
#12
2022-01-21, 15:08
|
||||
|
||||
|
Sv: Kreta 2005
Janne, du har säkert rätt, det var nog en gåsgam vi såg.
Antalet lammgamar som jag skrev om var vad vi läste oss till i guideboken vi hade. Vad det än var så var det vackert och imponerande. Kerstin
|
|
#13
2022-01-22, 11:55
|
||||
|
||||
|
Sv: Kreta 2005
17.5
Vi väcktes av vågornas brus mot stranden. Vinden hade friskat i och det gick vita gäss på havet. Efter frukosten på balkongen tog vi oss ner och hyrde varsin solstol på en mycket öde strand. Jag skrev tog oss ner. Den träningsvärken i benen efter 6 timmars vandring stadigt nerför, ja den har vi aldrig upplevt varken tidigare eller senare. Det var bäddat för en mycket lugn dag. Vågorna gick höga och det blev snabbt djupt, så stranden var inte idealet för oss, men vi var i alla fall i och doppade oss. Framåt ett, halv två började de första Samariavandrarna dyka upp, varma och dammiga, några med skrapsår på knän och armar, några med totalt olämpliga skor. Borde finnas någon som stoppade innan dom började vandringen. En stadig lunch, greksallad och stuffed tomatoes och så ner till stranden igen. Från vår balkong hade vi första parkett till allt som hände i hamnen och på stranden. Precis nedanför vår balkong höll man på att bygga ett nytt hus, förmodligen en ny taverna eller utbyggnad av den vi hyrde rum på. En gubbe som kapade, svetsade, skruvade och fixade och en annan liten tjock gubbe som var hjälpreda och sprang och hämtade saker hela tiden. Ganska underhållande. Vi började få lite ont om kontanter, så vi försökte växla, men trots skyltar om "Exchange money" på tre ställen, så var det ingen som kunde. Så det blev lite småplock på balkongen på kvällen igen.
|
|
#14
2022-01-22, 12:09
|
||||
|
||||
|
Sv: Kreta 2005
18.5
Så blev det gubbens 50-årsdag. Jag hade försökt fixa lite champagne dagen innan, men inte lyckats få tag på något. Och jag tror att vi mådde bäst av den dagliga lilla morgonhutten whiskey. En lång skön frukost på balkongen. Så började vi vandra E-4:an mot Loutrohållet. Vi gick till Agios Pavlos, en gammal kyrka ca 5 km bort. Det var väldigt blandad vandring, ömsom lös sand, ömsom stenigt och brant. Men otroligt vackert. Vandringsleden följer stranden nästan hela vägen, men delvis på ca 50 m höjd, bland skuggande pinjeträd. Vid den gamla kyrkan, mitt ute i ingenstans, låg St Pauls restaurang. En liten enkel taverna som hade förvånansvärt mycket att erbjuda. Vi tog bara en kaffe och en frapé, vi hade matsäck med oss. Hade inte väntat oss att hitta en taverna där. Så gick vi bort efter stranden, hittade en skön plats och tog ett uppfriskande dopp innan vi åt vår matsäck. Ett par tältade uppe bland klipporna, annars var vi helt ensamma på hela den stora stranden. I sakta mak tog vi oss hemåt och en kall öl på tavernan satt bra före dusch, fika och vila. Så blev det 50-årsmiddag på taverna Farangi. Den finns också fortfarande kvar. Vi åt dolmades och zaganaki, mixed grill för två, ouzo, vin och så blev vi bjudna på efterrätt och en flaska dessertvin bara för att jag på grekiska lyckats berätta att Stickan fyllde 50. En födelsedagsmiddag som han alltid ska minnas av mer än en anledning. Notan slutade på 30 Euro, vi betalade med kort, men något gick väl fel någonstans, för det drogs aldrig från kontot. På den tiden hade man ju inte internetbank och kunde kolla utan det upptäcktes när vi kom hem. Kändes inte bra. Vinden mojnade under kvällen och det var en underbart skön och varm kväll. Kerstin 
|
|
#15
2022-01-22, 17:13
|
||||
|
||||
|
Sv: Kreta 2005
För några år sedan byggdes det vi kallar för kobås vid hamnen i Agia Roumeli. Det brukar ju vara ett 1000-tal turister som går Samariaravinen varje dag och som då slutligen hamnar i Agia Roumeli för vidare transport med färjorna till Chora Sfakion eller Souiga om aftonen.
Så många vandrare tycker det är skönt att sitta i skuggan i kobåset, men invånarna och näringsidkarna tycker att den är gräsligt ful. Den fanns inte vid er resa år 2005, men i övrigt har inte mycket ändrats. Birgitta
|
|
#16
2022-01-23, 12:09
|
||||
|
||||
|
Sv: Kreta 2005
Citat:
|
|
#18
2022-01-24, 18:32
|
||||
|
||||
|
Sv: Kreta 2005
19.5
Planen för dagen var att ta båten till Loutro. Vi gick ner till hamnen för att kolla så att båten 11.15 skulle gå. Beroende på väder och vind gick den inte alla dagar. Men det var OK så vi inhandlade biljetter. Så blev det en lugn morgon på balkongen, skrev de sista vykorten och packade ryggorna igen. Vi fick hjälp av vår snälla värd att ta ut 200 Euro extra när vi betalade rummet. Tur var väl det, för pengarna var i stort sett slut och vi var inte så säkra på att det skulle gå att växla i Loutro. Båtresan till Loutro tog 1 timma och gick alldeles efter kusten. Orten var en liten vik full med vita och blå hus, hotell, rooms for rent och restauranger. Redan då turistiskt så det förslog, men vykortsvackert. Vi blev uppraggade av en hotellägare och nappade på ett rum med balkong ut mot vattnet. Faktiskt första stället med duschdraperi i duschen. Vi gick en sväng i den lilla hamnen, åt en lätt lunch och gick och bytte till badkläder. Det var varmt och lugnt. Innan vi svalkade oss gick vi och kollade var vandringsleden mot Chora Sfakia började. Vi såg den som ett smalt streck slingra sig bort efter stranden. Efter fikat gick vi ut för att utforska omgivningarna. Hittade en markerad vandringsled och kom till "grannbyn" Phoenix, bestående av några hotell och en restaurang. Där kom vi upp på E-4:an och följde den tillbaka till Loutro. Ca 1 timmas promenad. Så blev det middag på hotelles restaurang, Sifis. Mixed fish plate, greksallad och ett glas gott vitt vin. Stort fat med blandad fisk, jättegott. Och så ett fruktfat och den sedvanliga rakin, som restaurangen bjöd på.
|
|
#19
2022-01-24, 18:47
|
||||
|
||||
|
Sv: Kreta 2005
20.5
Upp vid halv 7. Lite morgonbestyr med omplåstring av mina fötter i förebyggande syfte. Frukost på hotellet och så började vi vandringen mot Chora Sfakia. Enligt vandringsguiden skulle första timmen vara värst, där man varnade för branta stup med risk för svindel. Skitsnack tyckte vi! När vi gått i 2 timmar med vatten- och fruktraster inräknat, passerade vi Sweet Water beach, ett litet paradis med turkosblått vatten. Se´n började prövningarna. Rena stenbrottet att passera, måste ha tagit en halvtimme att komma igenom. Efter det började klättringen upp mot höjden före Sfakia. Och där kunde man tala om risk för svindel. Smalt, brant, zig-zag, läskigt rullgrus och jättekliv man skulle upp för. Guideboken måste ha vänt på sträckningen på leden. Och blåsa på hälen, jahadå. Hjälpte inte med omplåstringen. Men, vi kom upp till bilvägen och efter en halvtimmes vandring (sammanlagt 4 timmar) var vi framme. Vi traskade upp ovanför hamnen och hittade ganska snabbt ett ledigt rum på Stavris. Enkelt rum för 23 Euro. Det blev lite travande på sta´n medan vi väntade på att rummet skulle bli klart. Och vilken lycka, vi kunde äntligen växla pengar. Efter lunch gick vi till den lilla stranden för att ta ett dopp. Det hade blåst upp ordentligt och i den lilla viken gick "Tsunamivågor". Stickan gick i men jag vägrade. Framåt kvällen kollade vi upp busstider mot Chania och så blev det lite butikstittningar och några varv bland tavernorna nere i hamnen innan vi fastnade för ett ställe längst in där det var lä. För nu blåste det riktigt kallt. Biftekes och en öl. En skorpa och en raki från tavernan. Avsluta dagen med en ouzo på hotellet innan vi gick hem. Kerstin
|
|
#20
2022-01-25, 07:32
|
||||
|
||||
|
Sv: Kreta 2005
Denna vandring är inte lätt har jag hört av många vandrare! Men läckert att stanna och vila vid Sweet Water beach och ta ett dopp.
Hur gjorde ni med ryggorna? Många skickar dom med båten Neptun/eller färjan Daskalogiannis mellan Loutro och Chora Sfakion. Då slipper man bära tung packning längs den sträckan, man har nog ändå. Nu vill jag läsa mera! Ni har varit på en av mina favoritställen och har nu kommit till ytterligare en; Chora Sfakion. Birgitta
|
 |
|
|
Väldigt aktiva var ni. Tack för en fortsatt fin berättelse.
Hybrid-visning
