![]() |
|
#1
|
|||
|
|||
![]()
Det märks att vår käre Janne nu, efter drygt tre veckor, har varvat ner ordentligt. Filosofiska tankar om söldukar gör sig ej besväret vid kortare vistelse än just tre veckor!
Självklart hjälper jag till. Ibland skulle man t o m tänka sig att hjälpa till med serveringen om det skulle underlätta för värdparet på den lokala mycket långsamma tavernan. Men oftast slutar det med att man istället beställer in en Mythos extra och väntar, avslappnat, ytterligare några minuter! Sölduk förresten; ett ord jag aldrig hört förut. Underbart ![]() |
#2
|
||||
|
||||
![]()
Helt automatiskt lyfter man allt på bordet, det är klart!
Sen letar man febrilskt efter resårband, klämmor eller vad som finns på just det här bordet - och utbyter ett leende! Om det är uppskattat? Det tror jag! Som regel i alla fall - och det räcker. ![]() |
#3
|
|||
|
|||
![]() Citat:
Visst hjälper jag till med sölduken när det passar, men ibland så känns det att man stjälper mer än hjälper så man få ta tavernan som den kommer. birgitta |
#4
|
|||
|
|||
![]()
För mig har det alltid varit en självklarhet att hjälpa till med "sölduken" (vilket underbart ord, som jag aldrig hört tidigare). Det sitter i ryggen att lyfta på alla saker och sedan fixa till "sölduksklämmorna" på min sida. Har alrdig känt annat än uppskattning och inte heller funderat över mitt beteende. Kommer dock, om sju dagar, att observera hur andra gör!
|
![]() |
|
|