Kunde ha bott i Libyen...

[Monica P]

Jag har säkert berättat detta tidigare. Ibland (ofta) berättar jag samma sak för samma människor. Är det då artiga bekanta tiger de stilla. (och lider antagligen) Är det min man säger han bara att han hört det förut. Barnen är lite mittemellanartiga....

I alla fall, eftersom Libyen är så aktuellt för närvarande, kommer jag ihåg att vi höll på att bli bosatta i Bengazi 1969. Jag hade jobb i Aten på en sjukgymnastikklinik och det fanns en hel del libyska patienter. Det fanns också ett hotell nånstans norr om Omonia där det bodde libyska affärsmän. Många greker var etablerade i Libyen, mest med handel ( liksom för övrigt i Egypten).
Kalymniska svampdykare hade av tradition dykt på hela nordafrikakusten. Det fanns alltså en hel del kontaktytor sedan länge.

En av mina ryggpatienter kom i omgångar för behandling. Han sade sig tillhöra regeringen under kung Idris, och åkte utomlands för inköp av olika maskiner och sånt. Libyen som oljeland hade inte blomstrat ännu.

Han pratade bra engelska och var mycket artig. -Så sa han att jag var välkommen till Bengazi för att sätta upp en sjukgymnastikklinik och han skulle skaffa fram all utrustning från Tyskland, visade mig en katalog där jag fick pricka av vad jag behövde. Om kostnader inte ett ord. Jag skulle få disponera en våning i hans fyravåningshus, jag skulle lära upp egna assistenter... Jobb till min man skulle inte vara något problem, grekisk skola fanns redan...
Sen kom Kadaffi och tog över, städade ut italienare och greker och andra utlänningar...

Det blev ingen Libyentid för oss, och nu i perspektiv är jag lika glad för det. Men man funderar ibland på vad som hade hänt OM...