Panagia Evangelistria på Tinos

Panagia Evangelistria nämnde jag i texten om Tinos stad. Är den verkligen så egendomlig? Ja, faktiskt. Jag tror mig aldrig upplevt något märkligare än Panagia Evangelistria. Kanske inte kyrkan i sig, utan allt som händer runt omkring, det är nästan som en konstinstallation.

Några decennier in på 1800-talet passerade en nunna vid namn Pelagia en bonde som stod och grävde på ett fält. Nunnan fick en vision om att det i närheten skulle finnas en ikon och hon bad bonden gräva fram den. Ikonen fanns mycket riktigt där nunnan sagt att den skulle ligga, den var helt oskadd och för att visa ikonen aktning uppfördes en kyrka på platsen där den hittades.

Panagia Evangelistria har alltsedan dess varit den viktigaste kyrkan i hela Grekland och besöks varje år av tusentals och åter tusentals greker. Man kan säga att Panagia Evangelistria är för grekerna vad Mecka är för muslimerna. Ikonen anses inte bara ha helande krafter, det sägs också att den kan utföra riktiga mirakel.

De som kryper slipper stå i de långa köerna. De får krypa förbi kön.

De riktiga fantasterna kryper hela vägen till kyrkan. Ända fram till ikonen. Det är just krypandet som gör Panagia Evangelistria till en så besynnerlig sevärdhet, ikonens kraft anses nämligen vara större om man verkligen anstränger sig för att komma fram. Och något mer ansträngande än att krypa uppför den långa backen och sedan uppför alla trapporna har jag svårt att föreställa mig.

Vissa av kryparna är gamla, några bär tunga ljus på ryggen, och det är för mig en gåta hur de orkar krypa hela vägen upp. Men de kämpar sig sakta och målmedvetet hela vägen fram. Blicken i backen och svetten den rinner. Man hoppas verkligen att de får lön för mödan.

Gud ske lov är man lika välkommen om man går på två ben: följ den röda mattan in genom den vackra porten och uppför trapporna, har du tur är det ingen kö, har du otur kan du bli ståendes länge - grekiska köer är inte direkt kända för att vara demokratiska.

Den långa krypbacken upp till kyrkan. Backen börjar vid hamnpromenaden i Tinos stad.

Kryparna slipper köa (vore ju konstigt annars), de kryper mellan benen på dem som köar tills de (äntligen!) når sitt mål. Alla besökare stannar vid ikonen, gör korstecken och kysser den värdigt och tänder sedan ljus. Kyrkan är rikt dekorerad och vacker på många sätt, även en ateist påverkas och får något religiöst i blicken. En upplevelse av stora mått.

Några grekiska vänner till mig - vars son var mycket sjuk som liten - besökte kyrkan årligen för att be om ett mirakel så att sonen skulle tillfriskna. Vilket han efter många år också gjorde. Om det var läkarvetenskapen som gjorde honom frisk eller om det var ikonen låter jag vara osagt. Mina vänner är dock övertygade om att ikonen var upphovet till deras mirakel.

När jag och Camilla skulle gifta oss på Santorini hösten 2003 besökte vi kyrkan för att be om fint väder. Enligt alla väderleksrapporter skulle det bli dåligt väder just den dagen. Men, tro det eller ej, vi hade det bästa väder man kan tänka sig under bröllopet.

LÄS MER OM TINOS

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2023 Janne Eklund/Kalimera