Kalimera - ditt fönster mot Grekland och de grekiska öarna.

ÖVÄRLDEN FASTLANDET INFÖR RESAN UNDER RESAN ÖLUFFA
OM GREKLAND FORUM E-GUIDER BOKA HOTELL SÖK

Öluffa till Antiparos, Naxos & Amorgos. Del 3.

Tisdag 5 oktober
Varje morgon bjuder ett otroligt sceneri från altanen
. Fiskargubbar puttrar ut och drar långrev, fiskebåtar kommer åter efter nattens fiske och en svag vind råder. Vad mera kan man begära? Kaffe som Arne bryggt möjligen, och det finns färdigt sedan länge. Solen som sakta arbetar sig upp över de branta bergen och får hela bukten att glimra som guld. Rummet har en mini-gasolspis som fungerar bra och dessutom finns teskedar till kaffekopparna. En sällsynt lyx i Grekland. Notera att det ibland uppkommer dålig lukt på toaletten i Grekland. Det här är ett problem som vi turister själva skapar genom att öppna toalettfönstret. Då uppkommer baksug och vattenlåset vid duschen upphör att fungera. Alltså håll fönstret till toan och dörren dito stängd så blir det inga problem.

Att utforska byn är snabbt gjort. Alla hälsar vänligt och ett stoiskt lugn råder här på ön, i alla fall nu i eftersäsong. Skoteruthyraren är less och blickar dystert ut över ett hundratal fordon i snörrät rad. Vi orsakar dock denna dag en smärre skärmytsling emellan två konkurrerande restauranger i bortre delen av byn. Jag beställer ouzo och Arne ett glas av ortens röda hemkörda likör med is. Av misstag sätter vi oss på grannrestaurangens stolar eftersom det är sol där. Efter en palaver av högljudd natur, och där troligen saker kallas vid sina rätta namn, kan problemet redas ut och vi stödköper för husfridens skull varsin öl av stolarnas rättmätige ägare.

Tänk vad vi turister kan ställa till med.

 



På vägen hem till Elenis place såg vi verkligen vad en siesta kan innebära
. Ej en levande människa inom synhåll, allt stängt, till och med vågorna verkade ha siesta. Efter ett skönt bad på stranden nedanför Eleni´s tog även vi siesta.

Ingen skymt av Skopilitis. Enligt hamnpersonalen synes reparationen dra ut på tiden. Men vad spelar det för roll för oss?? Vi har ju redan bokat in oss på Dolphinen fredag kväll 18.00 för färden tillbaka till Santorini och lördagens hemresa med flyget.

Onsdag 6 oktober
Arne jagar upp mig strax efter 06.00 för i dag ska vi i tidig morgon ta en promenad längs kuststigen ut till udden där statyn av fiskarhustrun finns. Arne vill fota i morgonljus.

Vid tiotiden for vi sen med bussen till den berömda stranden vid Agia Anna. En hisnande färd upp över berget och via Chora ner till stranden på andra sidan. Gammal Scania-buss från 60-talet.Ständiga hårnålskurvor och trånga passager men vidunderligt vackert. Chauffören rökte oupphörligt och konverserade passagerarna.


Stranden ja, en flopp. Bussen stannade vid en liten vändplan cirka 100 meter ovanför stranden. En smal stig ledde ned till en klippig och karg strand. Endast 3 personer klev av bussen. Vi två och så en tant som genast tog stigen ned. Vi stannade vid stupet och fotade det hängande klostret nedifrån. Ett säreget byggnadsverk med en lika säregen historia. Vinden har nu friska i efter att det sedan vi anlände hit varit nästan vindstilla. Återfärden med bussen var ruskig. Jag höll mig krampaktigt i handtaget på sätet framför så knogarna vitnade. Arne trodde att han skulle tvingas såga loss handtaget och köpa detsamma av chauffören vid ankomsten till Katapola, men det ordnade sig till slut ändå.

På kvällen fann vi en restaurang vi tidigare missat, men det var inget bra ställe. Språkförbistring mm gjorde att vi endast fick en förrätt och fel varmrätt, men strunt samma.

Torsdag 7 oktober
Min namnsdag. Vid pass 09.45 tar vi bussen mot Egali och Potamos
. Det går bara en buss dit på förmiddagen, och samma buss far sedan åter från Egali till Katapola vid 17-tiden. Det är lågsäsong värd namnet nu. Jag börjar så smått vänja mig vid serpentinvägar. Denna buss saknar handtag så jag få förlita mig till Arnes ben att hålla i i stället. Egali låg i en liten bukt. Vi hade inte föreställt oss att den skulle vara så liten.

Ungefär som Katapola men med större hamnanläggning och några grannbyar på bergen ovanför. Vi inledde med en god öl på serveringen. Gott om tid eftersom vi hade 7 timmar på oss i området innan bussen skulle gå åter. Kunde under dagen konstatera att detta inta bara var åsnornas stad, utan även kattornas. Gravida kattor, vilda kattor, kattungar i parti o minut och i alla färger.

Mitt förslag att vi skulle ta promenaden upp till Potamos vann gillande men jag fick dyrt betala för detta. Inte i pengar, men i blod svett och tårar. Hade jag vetat bättre skulle vi gått till klostret i stället dit det ju bara skulle vara 244 trappsteg.

Till Potamos var det först en brant uppförsbacke belagd med ojämna stenar, därefter vidtog 415 åsnetrappsteg innan vi kallnade och vände knappt halvvägs. Lite makabert var det att beskåda en kvinna i 30-årsåldern som hyrt en åsna med förare. Hon satt elegant damsadel på en gnisslande åsna och med en äldre kvinna gående bredvid.

Stundtals skäms man för att vara turist. Att hon (turisten) bara hade mage. Åsnan drevs framåt genom att föraren slog med en träbit mot det arma djurets bakben.
Hur kan man underkasta sig något sådant?

På nedvägen fick Arnes fina systemkamera värmeslag och slutade temporärt fungera. Vi missade ett antal fina bilder på detta. Tur nog kom kameran åter igång när vi efter nedfärden satt i skuggan och pustade ut.

Vi tillbringade resten av tiden med att behagligt vila vid den fina stranden i Egali. Fin sand, lagom djupt och inget nate på botten. Ett större lastfartyg bjöd vid sin ankomst till hamnen på gratis underhållning i form av diverse kuriosa inslag vid förtöjning och lossning. Macedonia 2, lägg namnet på minnet. Lasten då,,, av alla omöjliga slag var det tegel man lossade. Har dom inte tillräckligt med sten på denna ö??

Hemresan till Katapola var en upplevelse. Som att fara längs norska fjordar. Bedövande vackert med karga berg på ena sidan vägen och havet på andra. Jag har nu vant mig vid bråddjupen och var ej rädd alls på hemresan. Vindstilla på kvällen i Katapola.

Fredag 8 oktober
Direkt Arne öppnade altandörren på morgonen hörde jag att det blåste våldsamt ute. Vågornas dån mot stranden var bedövande. Icke ett fartyg ute.

Amorgos kallas ju den blåsiga ön, men det hade vi ej märkt sedan vi anlände. Nu förstod vi. Eleni´s son kom och hälsade på. Han bad mig genast ta kontakt med färjeagenturen i byn. Dolphinen kan ju inte gå i hårt väder. Mycket riktigt, stor handtextad skylt utanför agenturen meddelade att The Dolphin är inställd. Muntert, och vi som ska flyga hem från Santorini lördag vid lunchtid. Jag fick genast ont i magen av oro medan Arne bara garvade. Till saken hör att Dolfinen bara går till Amorgos tisdagar o fredagar för vidare färd till Santorini.

Emellertid råkade det gå en reguljärfärja från Amorgos till Naxos via Konfonissia-Schinossia-Iraklia fredag 14.00. En makalös gåva från gudarna. Vi bokade genast om och packade för att resa till Santorini via Naxos. Fiskegubbarna hade dragit upp sina båtar på land och lyxsegelbåtarna från Holland gjorde extra förtöjningar och så. I hamnen hade de restauranger som var öppna riggat upp plastskynken till skydd för vinden. Vi missade årets bild på grund av nedpackad kamera. En kolsvart katt reste sig på bakbenen och syntes ivrigt beskåda dagens meny på restaurangens griffeltavla. Under tiden Arne grävde fram kameran hann dock katten försvinna. Dock fick vi en annan bra bild i stället. En gul katt hoppade upp på ryggsäcken och lade sig skönt tillrätta som för att fara med oss hem till Sverige.

Resan ut från Amorgos var vacker. Vi satt i lä på akterdäcket och kunde i timmar se Katapola krympa i fjärran. Anlände Naxos 20.00 och fördrev tiden i väntan på färjan till Santorini på hamnfiket längst ut på piren.

Färden Amorgos-Santorini som skulle ha tagit 50 minuter enligt färdplanen vår, kom i stället via omvägen över Naxos och reguljärfärja ta 14, 5 timmar. Vi anlände till Santorini 03.00 natten till lördag.

Santorini

Lördag 9 oktober
Vid ankomsten tog vi första bästa ragggaranbud och blev skjutsade till ett taffligt hotell i vars källarplan vi fick ett lika taffligt men billigt rum. En söndergökad säng fanns i rummet förutom två hela dito. Väckte viss munterhet mitt i natten. God sömn.

Arne slogs dock mot myggen hela natten och hans kudde såg ut som ett slagfält med röda blodfläckar överallt. Efter ompackning gick vi upp till tavernan vid torget i Thira. Här serverades i maj månad billig öl i stora glas. Nu serverades dyr öl i små glas.

Arne lockade till goda skratt bland öns församlade taxiförare när han frågade om priset för en taxi till Airport. Den förste chauffören ville ha 6500 GDR för resan , vilket föranledde Arne påpeka att han inte skulle åka taxi till Atens flygplats utan till den på Santorini. Vi fick en taxi för 3000GDR, även detta dyrt, men är man turist så är man.

 

 

I solen utanför Airport Santorini tog vi farväl av Grekland för detta år. Ingen trängsel vid incheckningen. Endast 2 charterplan denna eftermiddag. Ett till Göteborg och så vårt till Arlanda. Den kaos som så många har beskrivit såg vi inget av på flygplatsen och dessutom gick planet på tidtabell. Vari finns de problem som alla beskrivit??

På planet hem går tankarna till vilka öar vi ska besöka nästa år. Visst vill vi tillbaka till samma öar som vi besökte i våras och nu, men Iraklia verkar spännande liksom Milos. Vi får nog utöka till fyra plus 2 veckor nästa år i stället för 3 plus 2 som 1999.

Summering
Vad kostade det hela för oss båda. Ja, denna tvåveckors sejour hamnade på en allt i ett-slutsumma på 16.000 SEK allt inräknat.

8.000:- kostade resa och logi och då kostade resan 5000:- och login 3.000:-
Beträffande boendet valde vi ju själva standard hela tiden och det var hög standard genomgående undantagandes rummet på Santorini sista natten, då vi ju även betalade för hytt på färjan.

Övriga 8.000:- spenderade vi på mat, färjebiljetter, lokala bussar o taxi samt utflyktsbussen heldag på Naxos 5000GDR/person. Här ingår även varor vi köpt med för att ha hemma som likör, lokala ostar amorgos-likör och lite annat smått o gott.

Vi räknar med att varje ytterligare semestervecka på plats kostar cirka 4000:- och då har vi räknat in merkostnaden för flygstolar som ju blir dyrare ju längre tid man ska vara borta. Till saken hör också att vi båda är i 50-årsåldern och att vi aldrig letar efter den billigaste tavernan och ej heller själva lagar mat annat än frukosten. Vi köper heller ej med oss lunchen till stranden utan äter även lunch ute. Vi hyr mera sällan Skoter eller bil. Vi gillar att trängas i lokala bussar tillsammans med lokalbefolkningen. Ett tips bara: Det som gäller i lågsäsong är chaufförens uppgift om när bussen går, ej den lokala tidtabellen som finns vid förarplatsen.

Tips: Försök alltid få vettiga tider för ankomst till den grekiska flygplatsen. Vi åker oftast flygstolar till Chania-Kreta eller Santorini. Aten är för oss en dyr nödlösning.
Se gärna till att ni är nära flygplatsen ett par dagar före hemresan. (Amorgossyndromet).

Ta med småförpackningar av salt o socker. Det som saluförs är relativt dyrt i Grekland.

Avslutningsvis, vi klarar galant 3 veckors öluffning med en liten ryggsäck med max 9 kilos vikt för 2 personer. Dessutom konstaterar vi vid hemkomsten att vi varje gång haft saker med som aldrig använts. Att i halvtid få smutstvätten fixad kostar bara en spottstyver i Grekland. Tvättinrättningen både hämtar och lämnar på hotellet.

PS: resan i Maj redan klar . Flygstolar inhandlade 11/5-1/6 direkt Umeå-Kreta. Pris 3100:-/per person.

Hälsningar Arne & Birgitta

 

Amorgos på Kalimera »

 

Börja om »





HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera